Böcker lästa i Thailand #1

Vi var ju i Thailand i fyra veckor så det hans med ett antal böcker. Tänkte skriva om de tre första böckerna i det här inlägget. Det kommer att bli tre inlägg med flera böcker i och sedan två inlägg med en bok i varje, böcker jag läst/kommer läsa ut här hemma.

Den första boken jag läste ut var Om jag stannar av Gayle Forman.

På en sekund förändras allt…
Mia minns inget från olyckan, hon vet bara att hon färdades på sliriga vintervägar tillsammans med sin familj.
Så plötsligt, kan hon se sig själv genom bilens krossade vindruta, ligga skadad och medvetslös. Hon hör Beethovens toner fortsätta strömma genom bilradion och blandas med ljudet av sirenerna. I nästa ögonblick blir hon buren ur bilvraket och räddningspersonalen kämpar för hennes liv.
Under de 24 timmar som följer får vi genom Miss tankar och tillbakablickar lära känna hennes liv och hennes val. Och nu står hon inför det svåraste valet av alla – leva vidare trots att hon förlorat sin familj eller … släppa taget?
Det här är en jättefin bok som är välvärd att läsa och som får en att börja tänka.
Den får 4 av  5 möjliga.
Nästa bok som jag läste var Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo
Han har aldrig riktigt övervägt att säga det till henne. Eller nej, lögn. Han har fantiserat om att säga det till henne fem miljarder gånger, på lika många olika sätt, han har bara aldrig gjort det. Ester, jag tror att jag är kär i dig. Fet chans. Ester jag älskar dig. Eller hur. Jo, du… det var en grej. Kan du tänka dig att sluta i skita i alla hårdrockare och popkillar och kanske bli ihop med mig i stället? Kommer aldrig hända.
Det har funnits några tillfällen när han nästan har sagt något, men orden har alltid fastnat någonstans halvvägs. Och ärligt talat, hur talar man om för en tjej man känt sedan man gick på lekis att det inte  räcker med Bästa Kompisar längre?
Att man skulle kunna tänka sig att hugga av sig sin högra arm för att få vara lite mer, lite närmare, lite extra överallt? Att man blir torr i munnen bara av att tänka på hennes kropp innanför de där kläderna, och fast man försöker låta bli så tänker man på den där kroppen ändå, väldigt ofta, typ hela tiden, alltid. Hur säger man en sådan sak, utan att förstöra allt?
Enkelt, har han kommit fram till.
Man gör det inte.
Man håller käften.
Man håller käften, vänjer sig, och hoppas att det ska gå över.
Hon sneglar på honom från sidan och granskar honom kritiskt. Idag har han på sig ett par intetsägande jeans, och en grå t-shirt utan tryck. Det mörka håret är blankt av något hårgrejs, kanske vax. Blå normala ögon, några normala tonårspiltor på kinderna, en högst normal mun med halvtorra läppar. På fötterna ett par skor i läder, inget speciellt med dem heller, plain old vanliga skor bara. Visserligen har han ingen keps nertryckt på huvudet, men det är väl också det enda som skiljer honom från resten. Hade hon inte vetat sedan innan att han var rätt fantastisk ball allt det där normala tråket hade hon aldrig ens lagt märke till honom. Gått rakt förbi honom i korridoren bara, max tänkt att jaha, en till helt vanlig samhällsvetarkille, kul, kul. Fast nu vet hon ju sedan innan. Vet att han kanske inte ser så kul ut vid en första anblick, men att han ändå är hennes livlina. Hon skulle förmodligen ha dött för länge sedan om det inte vore för honom.
Det här är också en väldigt bra bok, men på något sätt mer feelgood-aktig. Den får också 4 av 5 möjliga.
Tredje boken som lästes var Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth
Nu är det april månad och hemma i Rosengården sitter två flickor. Cilla och Tina heter de. Enäggstvillingar är de och ska fylla fjorton år i sommar. Men det får Cilla vara med om – hon kommer snart att dödas i en trafikolycka. Det är det vidrigaste som har hänt mig, och jag berättar det med en gång, för det här är inte menat att vara en spännande story med ett fiffigt slut som måste hållas hemligt till sista sidan, utan det handlar om Tina som blev kvar, tvungen att försöka stå upprätt och hålla balansen i livet utan Cilla. Och jag som berättar är Tina, men jag vet att jag inte kommer att orka berätta om ”mig”, så därför säger jag ”hon” i stället.
Ytterliggare en bra bok som verkligen fick mig att tänka på hur jag skulle reagera om Agnes dog. Den får 5 av 5 möjliga.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: